Vy över Centro NauticoLogg 3, 2009-03-06
Det blev hälften motorgång, hälften segling på väg tillbaka till Salvador från Morro de St Paulo. Det blåser nästan aldrig något före lunch, men sedan kommer en fin vind som varar till kvällen. Vi bestämde oss för att försöka få plats i Marina Centro Nautico den här gången. Den ligger mitt centrum och kostar bara hälften mot den mer exklusiva Bahia Marina där vi legat vid förra besöket.
Vy över Centro Nautico
Från vår ankarplats hade vi haft sällskap med Flying Penguin och Blue Dame. De hade redan hunnit lägga till i Centro Nautico när vi kom fram. Sedan ett par dagar låg också Aurora på plats, så nu var vi 4 svenska båtar från JRSK vid samma brygga.
Karnevalen skulle starta på torsdag kväll för att sedan avslutas på tisdagen veckan därpå. Nu var det bara måndag och vi hade därför några dagar på oss till förberedelse. Det visade sig vara en hel vetenskap hur man på bästa sätt skall se och ta del av karnevalen. Karnevalens huvudattraktion är "Trio Eléctricos" lastbilar som har ett gigantiskt flak med en enorm högtalaranläggning och en scen. Runt den stora lastbilen finns ett stort inhägnat område som fungerar som rörligt dansgolv.
Trio Eléctrico
Till skillnad från karnevalen i Rio de Janeiro så är det i Salvador mycket mer
av gatufest. I Rio sitter man ofta på läktare och ser karnevalstågen dra förbi
medan man här mycket mer deltar i firandet ute på gator och torg.
Man kan säga att det finns 3 sätt att se karnevalen.
1.
Camarote, man köper en biljett till en läktare eller till ett hotell med utsikt
över karnevalsvägen. Där kan man titta på de olika tågen som drar förbi. Man kan
dricka drinkar och ibland äta. Allt beror på hur exklusiv camaroten är. Det
kostar från Skr 500:- till flera tusen per kväll. I de dyraste ingår mat och
dryck så mycket man orkar. Detta rekommenderas till turister som vill besöka
karnevalen.
Emanuelle och Christian utanför camarote Via Folia. Den besökte vi en av
karnevalsnätterna.
2.
Bloco, man köper en biljett till ett speciellt karnevalståg som man sedan följer
under hela kvällen och natten. Man befinner sig alltså innanför den inhägnad som
beskrivs ovan. Bara personer med en abadá, en slags ärmlös tröja äger tillträde.
Abadá behövs också om man besöker en camarote. Bloco kostar allt från Skr 300:-till 1.000:- per tillfälle. Priset beror på hur
populärt bandet som spelar på Trio Eléctricon är.
Bloco
3.
Pipoca, eller popcorn som översättningen till svenska blir. Karnevalsbesökare
utanför vare sig Camarotes eller Blocos som liksom poppar upp och ner i gatuvimlet och
försöker se något.
Pipoca
Det finns dessutom 3 olika karnevalsslingor. Med
andra ord pågår egentligen tre karnevaler samtidigt. Förutom alla officiella
Trio Eléctricos finns det också ett ändlöst antal orkestrar som vandrar runt i
stan och spelar hela natten.
Verkar det rörigt? Ingenting mot var det var i verkligheten. Ta med i
beräkningen att det ungefär 2 miljoner människor som på ett eller annat sätt
deltar. Då förstår ni själva.
Vi hade ingen aning om allt detta då vi glada i
hågen stegade in på karnevalskontoret och bad att få köpa biljetter.
Skall det vara Bloco eller Camarote?
Vilken dag vill ni köpa till?
Om det skall vara Bloco, vilken Trio Elétrico har ni valt?
Vilken slinga vill ni vara på, Campo Grande, Barra eller Pelourinho?
Där stod vi som frågetecken och hade ingen aning
om vad vi ville ha. Det slutade med att vi tog ett lass broschyrer och drog oss
tillbaka till Unicorn för att tänka över situationen. Väl tillbaka i marinan
träffade vi våra holländska vänner Maria och Henk. De hade köpt biljetter till
en camarote som hette Via Folia. Det var en av de billigare och kostade bara
750:- per person och kväll och då ingick varken mat eller drinkar. De undrade om
vi hade lust att hänga på och vi beslutade oss för att göra det. När det
väl spritt sig i marinan visade det sig att det var många som ville följa med
till Via Folia. Totalt så många som 17 personer, varav 8 stycken var svenskar
från 4 olika båtar.
En dag tågade vi alla upp till kontoret för att köpa våra biljetter. Bara det
tog sin rundliga tid. En del betalade kontant andra med kort så det tog nästan
en timme innan allt var avklarat. De biljetter vi fått var inte själva
inträdesbiljetten. Den berättigade oss till en abadá och en ny biljett som var
själva inträdesbiljetten. Ny biljett och abadá kunde hämtas i andra änden på
stan. Tala om omständligt system. Maria, Britt-Marie och Anna-Karin åkte nästa
dag iväg för att hämta abadá + ny biljett. Efter att ha åkt buss i nästan en
timme hamnade de på någon sorts
kongresscentrum. Där fick de stå och köa i nästan fyra timmar innan de kunde
kvittera ut alla tröjorna och nya biljetter.
Dags att gå på karneval i våra gröna abadás
Ett litet urval av karnevalsbilder
Kvällen i camaroten blev mycket trevlig och alla
var nöjda och glada. Ljudnivån från de förbipasserande Trio Eléctrico tågen var
kanske i högsta laget och det blev lite tröttsamt i längden. Vi stod ut till
klockan 02 innan vi tog en taxi tillbaka till marinan. Vi kunde ha stannat ända
till klockan 05 men det orkade vi inte.
Men vi måste nog säga att allra roligast hade vi när vi var Pipocas, alltså bara
ute på stan med alla andra hundratusentals människor. Pipocas var vi alla kvällar
utom den när besökte camarote Via Folia. Många hade talat om för oss att kunde
vara ett farligt sätt att se karnevalen. Risken att bli av med pengar och
kameror skulle vara mycket stor. Vi tog därför med oss vår allra äldsta
digitalkamera, som egentligen är pensionerad, och minimalt med pengar.
Naturligtvis blev vi inte rånade vid något av de tillfällen vi var ute. Vi var
alltid minst 6 personer som var ute tillsammans. Det kändes mycket tryggare än
att bara gå vi två.
Det bör kanske tilläggas att polisen hade slagit ett järngrepp om Salvador och
de fanns precis över allt. Det har säkert en viss avskräckande effekt på
eventuella ficktjuvar och rånare. Poliser från olika kårer tågade i trupper om
4-8 poliser fram och tillbaka och jag tror inte att vi någon enda gång inte hade
dem inom synhåll.
Ett
populärt tilltugg till drinken, grillad ost. Mycket gott!
Efter 5 karnvalsdagar var vi helt utmattade och
blev tvungna att stanna en extra dag i marinan bara för att vila upp oss. Vi
stannade också gärna kvar för att hälsa Stina och Janne från Christina välkomna
till Salvador. De kom seglande från Sydafrika med ett kort mellanstopp på St.
Helena. Vi hade inte träffat dem sedan 2001 då vi seglade "The Classics Malt
Cruise" i Skottland tillsammans med dem. Det blev ett kärt återseende och de
hade mycket att berätta från segling som nu nästan tagit hela varvet runt
jorden.
Efter att ha bunkrat båten med nya färskvaror seglade vi ut till Itaparica för
att fylla våra tankar med gott dricksvatten som finns att hämta där.
Efter bara en natt i Itaparica fortsatte vi på äventyr upp för Paraguacufloden.
Mer om det i nästa logg.
Hälsningar
Håkan och Anna-Karin
