Logg 4, 2010-01-17

Spirited Lady är en fantastisk båt. Det är något så ovanligt som en helt nybyggd träbåt. Den är byggd på ett varv i Ipswich, England. Modellen är Spirit 56, alltså 56 fot lång. Det är en konstruktion som har några år på nacken men medge att att båten är mycket vacker. Det har tagit 2,5 år att bygga båten, och efter att ha sett hur påkostad den när gissar vi att notan måste ha slutat på ett ansenligt belopp.
Susie som är ägare och kapten påstår att hon arbetat som lärare. Kanske är lärarlönerna så väl tilltagna i England och man har råd att låta bygga en båt som Spirited Lady.

Spirited Lady ankrad framför Happy Island, Clifton, Union Island.

Susie, Håkan, Sherwin och Allan.

Vi träffade Susie första gången nere på Hog Island, Grenada och har efter det följt ungefär samma rutt. Under seglingen från Grenada till Carriacou seglade Spirited Lady om oss så det stod härliga till. Det är en mycket snabb och välseglande båt.

När vi hade ankrat i Tyrell Bay på Carriacou bjöd Susie ombord oss på en drink för att fira den goda seglingen. Ombord fanns också Allan som besättningsman. Allan har tagit Yachtmaster Oceanlicens och behöver sjötid och sjömil. Därför är han nu ombord som gast. I besättningen ingår också Shubi, Max och Blanco.

Shubi och Max på flaket.

På Blanco, som är en vit katt, har vi inga bilder. Han får aldrig följa med på utflykter utan trivs bäst ombord, nere under däck.

Carriacou Yacht Club

Susie har under många års tid seglat med sina tidigare båtar i Karibien och hon känner folk på nästan varje ställe. I Tyrell Bay var hon bekant med Sherwin som är lita av en mångsysslare. Hans familj driver en liten restaurang som heter Lambi Queen och där lagar Sherwin maten. Han fixar också rundturer både till lands och sjöss.
Susie bjöd in oss att följa med på en ganska informell rundtur runt ön och det tackade vi naturligtvis ja till. Sherwin kom med sin
pick-up och hämtade upp oss och vi tog alla plats på flaket, även hundarna. Under ett par timmar körde vi sedan runt och tittade på Carriacou. Ett stopp gjorde vi i en liten by som heter Windward. Där ligger några träbåtsvarv där man fortfarande bygger traditionella båtar enligt gamla metoder. Rötterna på detta båtbyggande går tillbaka till slutet av 1700-talet. 1783 blev ön brittisk i och med Versaillesfördraget. Då kom också handel med Europa igång och för detta behövdes det bra och sjövärdiga båtar. En samling skotska båtbyggare slog sig därför ner i Windward och satte igång att bygga båtar. Att det har funnits skotskt inflytande på ön märks på att många bär namn som McFarlane, McLawrence, McCloud o.s.v.

Båtbyggaryrket går oftast i arv från far till son. Och än idag byggs båtarna med i stort sett samma metoder som för ett par hundra år sedan. Mycket få maskiner används, det är mest yxor, sågar, stämjärn och hammare som används. Idag byggs inte många båtar för frakt utan de flesta används för andra ändamål. Det finns ganska många regattor i Karibien för klassiska båtar och dit går en hel del av produktionen. Båtarna används också för att ta ut turister på dagsturer bland öarna.

Stolt båtbyggare visar upp sin yacht.

När vi kom till Windward stod en 42 fots båt uppe på varvet och var nästan färdig. Sjösättning skulle det bli nästkommande söndag. En sjösättning är en stor sak och involverar hela samhället. Den lokala prästen döper båten och ger sin välsignelse. Efter det skall den döpas i tuppblod. Man hugger helt enkelt huvudet av en tupp och låter blodet stänka på båten. Det skall skydda båten från onda andar. Kyrkokören sjunger och efter dopceremonierna tar ett annat band vid och spelar musik hela dagen. Mat och dryck serveras till alla som kommer dit för att hjälpa till.
Vi blev inbjudna att få närvara vid sjösättningen och det kunde vi naturligtvis inte säga nej till.
Att komma dit innebar inte bara att titta på, utan alla män hjälpte till att spela ut båten cm för cm. Det var ganska tungt och det gick åt mycket folk för att båten skulle flytta sig. Totalt var det nog inte mer än 30 m ner till vattnet med det tog fyra timmar att med handkraft förflytta skrovet denna sträcka.

Tre dagar kvar till sjösättning

Sjösättningen har börjat.

Mothållet är ett stort ankare som ligger ett par hundra meter ut från stranden.

Båtbyggarmäster försöker lugna ner draglaget. Det går för fort och man hinner inte med att lägga under nya stockar som båten rullar på.
Nästan där.
Och hon flyter.
Mästers son berättar att det tagit fem månader att färdigställa skrovet.
Sång och musik.

Just denna båt var beställd av en amerikans affärsman som skulle kappsegla med i Antigua Classics Raceweek.

Medan vi väntade på sjösättningssöndagen passade vi på att  grilla fisk tillsammans med våra vänner.

Med Sherwins båt åkte vi ut till Sandy Island där vi hade BBQ.
Insamling av bränsle till grillen.
Kelly, Susie och Sherwin
Red snappers
Vila efter maten

Efter en händelserik och rolig vecka på Carriacou checkar vi ut från Grenadas territorium för att segla fem sjömil norr ut till nästa nation som heter St. Vincent. Ön vi kommer till är Union Island och samhället heter Clifton, där skall vi klarera in.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Nästa logg
Till topp