Igår eftermiddag
var vi på julfirande med Luciatåg i Ft Lauderdale. Det var SWEA (Swedish
Woman's Education Asscociation) som arrangerade. Vi var inbjudna av Heléne
som är aktiv inom organisationen. Heléne och Bosse är seglarkompisar och vi
tillhör samma klubb, JRSK, i Sverige. Dessutom kommer Heléne och Bosse från
samma hemmahamn som vi, Krossholmen i Göteborg. Deras båt heter Seaqwest.
Våra vägar har flera gånger korsats på olika platser i världen.
Just nu bor Helén och Bosse i Miami eftersom Bosse jobbar där. Därav Heléns
engagemang i organisationen.
Julfirandet ägde rum i en kyrka som ligger i Boca Raton. Det var där vi låg ankrade häromveckan.
Firandet var
mycket stämningsfullt med ett skönsjungande Luciatåg. Tidigare hade det även
varit dans kring granen, men det var vi inte med på.
På plats var det också julbasar där man kunde köpa svenskt konsthantverk och
typiskt svenska matvaror. Naturligtvis slog vi till på några tomtar, sill,
pepparkakor och Kalles kaviar.
Dessutom
serverades det räkmackor, laxsmörgåsar, köttbullsmörgåsar med rödbetssallad
och mackor med nubberöra. Därtill kunde man dricka julmust eller glögg.
På kvällen samlades Heléne, Bosse, Anna-Karin och jag hos Hjalle ombord på Flying Penguin för att titta på ljusparaden genom stan.
Medan vi tittade kalasade vi på räkor och grillad kyckling med tillbehör.
I söndags blev vi upphämtade av Irv som kom i sin stora flotta BMW. Vi hade träffat honom och hans fru Marcia när vi var på ljusparaden i Boca Raton. Vi blev bekanta och Marcia och Irv bjöd oss att komma hem till dem på middag.
Eftersom vi hade flyttat ner Unicorn till Ft Lauderdale behövde vi transport upp till deras hem som ligger i Delray strax norr om Boca Raton. Först besökte vi en liten insjö där det pågick en regatta med radiostyrda segelbåtar. Irv är hängiven entusiast och bygger sina egna modellbåtar.
Hemma i huset väntade sedan Marcia med en lunch bestående av goda ostar, färsk bröd m.m.
Irv är en man som levt ett mycket innehållsfullt liv. Han har jobbat för regeringen, flottan, flygvapnet men också privata företag. Han har haft den högsta säkerhetsklassning man kan ha och jobbat med många hemliga projekt under sin karriär. Jobbet har tagit honom till många andra länder runt jordklotet. Bland annat många gånger till Sverige.
Irv är dessutom en mycket god berättare och vi lyssnade fascinerat på historierna vi fick höra. En del lät så osannolikt så vi undrar om de verkligen kan vara sanna.
Att han är god kompis med Herb har nu fått sitt sammanhang. Herb var ju under många år chef för Lincolnlaboratoriet på MIT. Där har man utvecklat många av de radarsystem som idag används inom det amerikanska försvaret.
När jag påpekade att det nästan låter som om du varit spion erkände Irv att det skulle man nog kunna säga. Att Irv dessutom skaffat en nummerskylt till bilen där det står 007 gör ju inte historien sämre.
På äldre dagar har både Marcia och Irv blivit fågelintresserade. Efter lunchen åkte vi därför till ett fågelreservat i närheten. Där gjorde vi en vandring på några km och tittade på, och fotograferade fåglar. Värdparet var mycket kunniga och kunde namn på varenda fågel vi såg. Det var intressant även om jag nog aldrig blir någon fågelskådare av rang.
Efter avslutad promenad åkte vi tillbaka till huset för middag. Marcia har utbildat sig till kock i Italien och sedan drivit kockskola i New York. Naturligtvis blev det en italienskinspirerad middag. Som förrätt åt vi gazpacho gjord på avokado. Huvudrätt var en skaldjurspasta. Som avslutning Marcias hemlagade dessert som var en sorts blandning mellan glass och cheesecake med chokladsås på toppen. En fantastisk måltid.
Senare på kvällen blev vi tillbakaskjutsade hem till Unicorn.
Två dagar före julafton tog vi Unicorn ner till North Bay Village som ligger strax norr om Miami. Där bor våra kompisar Helén och Bosse. Det är så smidigt att vi har kunnat ankra alldeles utanför deras lägenhet.
Dagen före julafton firade vi min födelsedag och familjen Kumlin från Kinna kom och besökte oss ombord. Vi åt tårta och drack skumpa. Fast Ebba och Elin fick nöja sig med cola.
På julafton hade vi bestämt att vi skulle ha traditionellt svenskt julbord tillsammans med Helén och Bosse samt Brittis och Hjalle. Tyvärr kunde inte Flying Penguin komma ner till North Bay Village, masten är för hög och Pingisen kommer inte under broarna. Men Bosse tog bilen och hämtade upp Brittis och Hjalle i Ft Lauderdale.
Vi började firandet med ett glas glögg. Det kändes nästan lite konstigt att dricka varm glögg när det var 28 grader. Efter glöggen var det dags för sillbordet. Jag hade lagt in egen sill plus att vi hade flera olika burkar med sill från Abba. Anna-Karin hade fixat ägghalvor med med kaviar. Hjalle hade också lagat sin fantastiskt goda gravlax, den är så god att man inte kan få nog av den. Bosse bidrog bland mycket annat med en flaska linjeakvavit som legat och rullat nere i SeaQwests kölsvin.
På allt detta följde småvarma rätter. Anna-Karin och Brittis hade lagat köttbullar, Helén hade fixat skinka, prinskorvar och mycket annat. Jag hade lagat Jansons frestelse. Det fanns också många andra rätter som stod på bordet.
När vi var helt proppmätta kom tomten. Det var en konstig tomte som kom och vi fattade nästan inte vad han sa. Det verkade som han kom från Jamaica eller någon annan exotisk ö i Karibien. Jag fick ett jättestort paket som innehöll en ny grill. Den gamla har vi använt så mycket att den är alldeles slut.
Trötta, mätta, nöjda och glada tog vi oss sedan hem till Unicorn för att ge Morris sin julklapp.
På juldagen, skulle vi åkt upp till Ft Lauderdale och firat amerikansk jul tillsammans med våra kompisar Jayne och Howard. Vi firade jul hemma hos dem för tre år sedan då vi också var i Florida. Tyvärr hade Howard fått influensa och middagen är inställd. Men vi får säkert tillfälle att träffa dem när Howard frisknat till.
Se bilder i albumet. Jul i Miami/Ft Lauderdale
Men vi behövde inte vara utan kalkon på juldagen för det. Brittis
och Hjalle hade fått en 16 pundare då de handlade häromveckan.
Ja, faktiskt fått. De hade varit på stormarknaden för att bunkra
upp Flying Penguin. Om man handlade för 100 USD, vilket inte är
så mycket, fick man en kalkon. Inte dåligt.
Kalkonen ungstektes hemma hos Helén och Bosse.
Men
först åt hela gänget lunch på alla rester från julaftonens
kalas. Kalkonen åt vi först senare på kvällen. Till kalkonen
hade Heléne fixat klyftpotatis. Bosse skar upp och serverade den
fantastiskt goda kalkonen som var perfekt stekt. Kalkon kan
annars lätt bli lite torr om den steks för länge eller på för
hög värme.
På
annandagen lagade vi en annan av mina favoriter hemma på Unicorn.
Nämligen gräddstuvad lever med kokt potatis och lingon. Nu hade
vi ätit så mycket i flera dagar att det kändes som dags
att dra ner på energiintaget.
Nu har vi lämnat USA för den här gången. Men innan vi gjorde det firade vi nyår hemma hos Helén och Bosse. Totalt var det ett 20-tal personer som samlats för att fira in år 2014.
Dagen efter, den första januari, drog vi upp ankaret och körde
ner till Miami. Det var inte långt, bara sex sjömil så det tog
inte mer än drygt en timma. I Miami ankrade vi bara över natten
och redan morgonen därpå lättade vi ankare, fortfarande i
mörker. Vi ville hinna ut på öppet vatten innan motströmmen
satte in för starkt och då gällde tidig avgång.
Redan så här tidigt på morgonen var det fullt med trafik i den
stora hamnen. Allt ifrån containerfartyg, kryssningsfartyg,
fiskebåtar och andra seglare. Det blev en ganska skumpig resa
innan vi var ute på öppet vatten och flera gånger blev vi rejält
översköljda. Men så fort vi var ute lugnade det ner sig och vi
kunde börja segla.
Vi siktade på att ta oss till Spanish Wells i Bahamas som låg
190 sjömil öster ut. Vi seglade hela dagen och natten i en fin
S-SV vind på 6-8 m/s. Helt perfekta förhållanden. Men vi visste
att en front med nordlig vind skulle komma, frågan var bara när.
Den kom inte förrän på förmiddagen nästa dag och då hade vi inte
mer än 25 sjömil kvar.
Vi såg fronten på långt håll och förberedde oss genom att ta ner
storseglet och rulla in lite på genuan. När den väl slog till
ökade vinden till 15-18 m/s på bara 30 sekunder. Dessutom vred
vinden till NV. Den enda vi behövde göra var att gippa över
förseglet och fortsätta slöra för babords hals istället för
styrbord.
Vid tvåtiden på eftermiddagen var vi framme och kunde ankra i
den skyddade viken på Royal Island. Incheckning fick anstå till
dagen efter. Vi hade ingen lust att gå in på det grunda området
framför Spanish Wells och sedan in i den trånga kanalen i den
hårda vinden. Dessutom var det på eftermiddagen lågvatten.
Så länge vi befinner oss i Bahamas kommer internet att vara en
bristvara. Vi kan inte, som i USA, köra mobilt internet då vi
inte har något SIM-kort för Bahamas. För kommunikation är vi
därför beroende av vår kortvågsradio. Vi kan göra inlägg på
bloggen via den, men inte ladda upp några bilder.
Hälsningar
Håkan och Anna-Karin