När det finns internet gäller det att passa på.Logg 19, 2009-08-10
Vi hade bestämt oss för att se lite mer av Surinams inland. Det vill säga vi ville se lite mer av de regnskogsområden som täcker 90% av landets yta. Vi tänkte göra det i 2 steg. Först tänkte vi åka söderut ett par timmar med buss och besöka ett "Eco Resort" som heter Bergendal.
Dagen började med tidig uppstigning. Kvart i sju
kom George från grannbåten och hämtade upp oss i sin jolle för att skjutsa oss
in till land. Vi hade fått nog av sjunkna jollar och vår egen jolle
lämnade vi därför kvar upplyft ombord på Unicorn. Unicorn lämnade vi liggandes
för ankare utanför Domburg. Ankaret hade hållit oss väl på plats i över en vecka
och därför visste vi att fästet var bra och vi vågade lita på det. Vi hade också talat med våra grannar Ed
och Sophia och de hade lovat att hålla ett öga på Unicorn medan vi var borta.
Det brukar gå en lokalbuss in till Paramaribo vid sjutiden på morgonen och den
ville vi försöka komma med. Just det, försöka, att åka buss är inte alltid så
enkelt här. Ofta blir bussarna fulla och då kör chauffören helt enkelt förbi de
som står och väntar utan att stanna. Sedan vet man aldrig när nästa buss kommer,
ibland kan väntan bli lång. Vi hade en annan buss att passa som skulle gå
klockan 10 från Paramaribo och den fick vi inte missa. Denna morgon hade vi tur. Bussen
kom fem över sju och den stannade. Den var nästan full, och när vi stigit på
stannade chauffören bara för en enda person till innan han körde raka vägen till
Paramaribo utan vidare stopp. Nu kom vi istället alldeles för tidigt in till
stan och fick
vänta ett par timmar. Det gjorde inte så mycket för vi satte oss i en hotellobby
där det fanns internet och passade på att därifrån uppdatera hemsidan och sköta
en del mailkorrespondens .
När det finns internet gäller det att passa på.
Färden gick sedan vidare söder ut med nästa buss. Vi skulle inte mer än 90-95 km men det tog sin tid. Vägarnas kondition i Surinam är minst sagt urusla. Det finns många tunga lastbilar som transporterar bauxit och de kör sönder dem fullständigt. Det tog över tre timmar innan vi var framme.
Bergendal
Bergendal är ett nybyggt resort och har bara varit i drift i knappt ett år. Det var både bra och dåligt. Allt var fräscht och kändes nytt vilket var mycket trevligt. Däremot var personalen inte så trimmad ännu. Allt tog evinnerlig tid och gick inte så smidigt.
I priset ingick frukost, lunch och middag. Vi stannade 2 nätter och åt alltså 2 luncher och 2 middagar. Vid 3 av dessa 4 tillfällen serverades samma sorts kyckling. Kanske inte så fantasifullt komponerande av menyn. Men vi skall inte bara klaga för vi ägnade oss åt en hel del roliga och trevliga aktiviteter som bjöds.
Här bodde vi, i lodgen fanns sådan lyx som
luftkonditionering.
På Bergendal kan man ägna sig åt en hel rad olika saker som kajakpaddling, vandra i djungeln, mountainbike m.m.
Aktiviteter på Bergendal
Med båt
blev vi körda till aktivitetscentrat som låg 10 min. färd bort.
Redan första dagen anmälde vi oss för "Jungle Trail". Vi vandrade tillsamman med
en mycket kunnig guide som berättade om flora och fauna och dessutom gav många
intressanta upplysningar om områdets historia. Vid Bergendal hade det tidigare
legat ett stort plantage och det hade funnits många slavar i området. Under
slaveriets historia kom totalt 350 000 slavar till Surinam.
Anna-Karin rustad för vandring
Vår guide John berättade mycket intressant om
slavarnas historia i Surinam.
Dag två stod canopy på programmet. I den täta djungeln hade man spänt upp totalt 11 långa stålwires. På dessa wires gick det att åka med hjälp av speciell utrustning. Den bestod av en sele av samma sort som bergsklättrare brukar använda. I selen var fäst ett beslag med stålhjul. Detta beslag med hjul hängdes ovanpå wiren och gjorde att man kunde åka längs den.
Här står Anna-Karin fullt utrustad för att ge sig i väg på canopy-tur i
trädtopparna. På höger hand har hon en sorts handske av kraftigt läder. Med den
håller man ena handen om wiren för fartreglering. Med andra ord man
bromsar. På högra höften hänger det beslag med hjul som rullar ovanpå wiren.
Först fick vi träna på låg höjd för att få in den
rätta tekniken och lära oss handgreppen.
Här kommer Anna-Karin åkandes i full fart genom
djungeln.
Det började med ett par kortare sträckor på ganska låg höjd. Farten blev heller inte så hög på dessa etapper. Men snart blev det högre och snabbare. Vi klättrade upp för sluttningar och på stegar upp bland träden.
Det kunde t.ex. se ut så här. Vi är 35 m upp i ett träd och skall åka 174 m till
nästa plattform. Bromsnivå är 3+, alltså en riktigt snabb och brant wire.
Den högsta plattformen var 90 m upp, sträckan vi åkte var nästan 300 m lång och
korsade Surinam River.
Härifrån kastade vi oss ut över Surinam River. Som
vanligt ger bilden ingen riktig känsla av hör högt och brant det var. Det var
ganska svårt att ta bra bilder eftersom man hela tiden var upptagen med att
klättra eller hålla fast sig.
Högt upp i luften kommer Anna-Karin susande över
floden. Hon hade varit mycket betänksam före start, hon är ju inte förtjust i
höjder. Det visade sig gå hur bra som helst och Anna-Karin njöt i full drag och
tyckte det var mycket roligt. Alla i vår grupp tyckte inte att det var lika
roligt. Efter de 4 första åken hade gruppen reducerats med hälften, från 16 till
8 återstående personer. En del tycket att det var alltför spännande att
susa fram i hög fart i djungelns toppar och fann det för bäst promenera tillbaka
till basen.
Här står vi båda i full utrustning.
Eftermiddagen ägnade vi åt att skriva en del mail och att bara ta det lugnt vid
poolen.
På morgonen kunde vi äta frukost i den här vackra
miljön.
Naturligtvis gjorde vi också en utfärd med kajak. Det
var trevligt ända tills vi vände och skulle paddla tillbaka hem igen. Då hade vi
både motvind och motström. Vi hann bli rejält trötta innan vi var tillbaka.
Efter två härliga dagar var det dags att sätta sig på bussen för återfärd till Paramaribo. Nu väntade bara ett dygns vila innan vi skulle ut på nästa tur. Då långt in i Surinams djupa djungel. För att ta oss dit var vi tvungna att flyga med det här planet.
Mer om det om några dagar.
Fler bilder och information om Bergendal hittas på www.bergendalresort.com
Hälsningar
Håkan & Anna-Karin